"Du undrar varför jag gråter. Jag vill svara genom tårarna att det är för att jag har saknat dig så men jag kan inte. Du förstår mig ändå för du säger att du saknat mig med. Mig och mamma. Jag vill kunna prata med dig men när jag öppnar munnen kommer bara ingenting" En dotter, en mamma, en mormor, en strand. Men vad är verkligt och vad är framkallat av längtan och saknad? Då och nu möts och smälter samman i Isabel Cruz Liljegrens drömska lyriska prosa.