En dag när Negra är elva år står en pojke på skolgården och stirrar henne in i ögonen. ”Din pappa ska bli den förste som får en kula i pannan”, säger han. Den våren blåser det upp till storm i den jugoslaviska republik där Negra levt hela sitt liv. Skolgården täcks av nationalistiskt klotter. Föräldrar viskar om krig när de tror att barnen sover. Och snart, innan det ens blivit sommar, sätts även Negra på en buss och ser hela sitt liv försvinna i bakrutan. Jag var precis som du är en personlig berättelse om ett barns väg från tryggheten i byn till ett liv långt borta. Det är en resa förbi vägspärrar och beväpnade män, där en svettig barnhand håller hårt i 50 skrynkliga tyska D-mark. Det är ett liv av väntan, oro och matpaket från Röda korset. Och till sist en lång bussresa till ett land i norr, där alla äter knäckebröd och där man ändå inte ska stanna. Eller?