När Cosima von Bülow och Richard Wagner gifte sig 1870 hade de haft en kärleksförbindelse i många år och hade barn tillsammans. Cosima, dotter till kompositören och pianisten Franz Liszt, var gift med en elev till Liszt, pianisten och dirigenten Hans von Bülow, och han gjorde det inte lätt för paret Cosima och Richard att få möjlighet att leva tillsammans. Hans von Bülows trumfkort var de två barn som paret hade tillsammans. Hans von Bülows villkor för att släppa iväg sin hustru till operakompositören var att hon skulle lämna de två flickorna, Daniela och Blandine hos honom. Efter lång tvekan följde Cosima sitt hjärta och reste utan barnen för att för alltid stanna hos sin älskare. Detta skulle komma att skapa ett outplånligt sår i Cosimas hjärta och hon satte igång att skriva dagbok för att lindra sin plåga. Cosima von Bülow hade, innan hon flyttade ihop med Richard Wagner, fått underteckna en försäkran om att hon var villig att dö med sin make för konsten. Wagners konstsyn och operan Tristan och Isolde låg i botten på denna intention. Cosima skulle bli hans förlösare i liv och död. En mycket speciell och märklig begäran och överenskommelse som kom att prägla deras samliv på ett mycket påtagligt sätt. När Richard Wagner 1883 dog i palatset Vendramin i Venedig var änkan otröstlig och gick omkring som en skugga i palatset. Hon slutade äta och dricka. Hennes make hade ju sagt att hon skulle leva endast tre dygn efter hans bortgång... Men livet ville annorlunda och Cosima Wagner kom att ta över sin mans livsverk och skapa något alldeles eget av det operahus i Bayreuth som Richard Wagner lät uppföra för sin konst.