Cilla Naumann, din nya bok I cirklarna runt handlar om en människa och en stadsdel i upplösningstillstånd – om dramatikern Anna som får sitt hem och sin arbetsro förstörd av sprängningar och byggnadsarbeten utanför fönstret. Varför ville du skriva om det?Träden utanför mina egna fönster fälldes för att ge plats åt ett nytt hus och jag blev arg över hur människor tvingas acceptera marknadens värderingar och villkor – oavsett om det är ekonomisk uppgång eller nedgång. Allt hemma hos mig blev annorlunda när träden föll – ljuset och ljuden som trängde in, fåglarnas rörelser. Jag hade ingen plats att känna mig hemma på längre och började skriva i ett akut tillstånd av hemlöshet, sorg, och ilska. De känslorna finns också i romanen och Anna är argare är dina huvudpersoner brukar vara. Eller hur?Svartsjuka, sorg och vrede är starka krafter som också innehåller andra komplicerade lägen – som hämnd och hat. Men boken rymmer också en livslång kärlekshistoria – inklusive själva hemmet som scenen där kärleken har utspelats – med möbler, mattor och väggar som publik och rekvisita. Vad betyder ett hem? För dig och för Anna i romanen?Människans hemlängtan löper genom historien. För Anna blandas den ihop med rivningsarbetet som förändrar hennes kvarter, och med pjäsen hon skriver på. Skådespelarna och deras repliker glider ut och in mellan bygget och hennes skrivbord, liksom arbetarna och deras bullrande maskiner. Genom berättelsen ljuder också några diktstrofer. Jag ville ha med dem som ett sätt att gestalta den enkla men svårformulerade upplevelsen av att komma hem, att känna igen sig själv och sin kropp – sitt eget liv.