Theodor Kallifatides känner krafterna sina och bestämmer sig för att det är dags att sluta skriva. Han gör sig av med arbetsrummet dit han gått varje morgon i decennier – och blir alldeles vilsen. Kan han verkligen sluta skriva? Osäkert. Men kan han skriva? Det blir också allt svårare. Tills förlösningen kommer från alldeles oväntat håll. Den dagen när jag kom hem satte jag mig framför datorn och skrev en mening som surrade i huvudet på mig som en hästfluga. Jag har faktiskt glömt vad det var, men det kändes nödvändigt att göra något med den. Det var en stor lättnad, som om min stumhets troll hade förbarmat sig över mig. Ännu ett liv är det som växer fram när han hittat tillbaka till skrivandet igen. Det är en njutbar, lätt och filosofisk skrift om minnet och språket, kärleken och tidens gång. Ja, om själva livet.